When the top of the world falls on you

känner jag behöver lätta lite på hjärtat.
denna kvällen har verkligen varit allt som den inte fick bli.
har gått runt i en cirkel på mitt rum och försökt fatta varför allt blev såhär, så snabbt?
mascaran rinner ner för kinderna, känner mig som ett tomt svart hål.
trodde nog aldrig jag skulle bli så ledsen, jag var inte beredd på dom små meningarna från dig, var inte beredd på att dom skulle borra sig in så djupt i mitt hjärta.
trodde du litade mer på mig än så. trodde kanske, bara kanske du kände som jag, innerst inne, bara du inte vågade erkänna det.
trodde bara du ville spela cool, till en början.
men jag tror inte på något längre, mina känslor seglar fortfarande inne i mitt hjärta, och du försvinner inte ur mitt huvud.
du kommer alltid finnas kvar.
det bränner i hjärtat när jag ser dig, och magen drar ihop sig.
jag tänker inte ljuga om mina känslor längre, jag tänker vara stark och ärlig om hur jag känner.
jag skulle göra allt, för att bara få prata med dig, få dig fatta.
men jag vet det inte funkar så, det är inte så lätt.
jag vet att jag kommer sitta ensam ikväll, utan dig.
"du duger inte" ordet slår i huvudet hela tiden,
dög jag aldrig för dig? vad gjorde jag för fel? vad är det för fel på mig? vad jag bara något du hade för stunden, till något bättre kom in?

men ska nog inte skriva mer här om hur jag känner, för orkar inte med alla jobbiga frågor från personer.
ni som betyder mest för mig, vet allt.
sandra gumman, du får mig att stå kvar och vara stark!

och mamma, din kram ikväll har nog aldrig, aldrig någonsin betytt så mycket som den gjorde ikväll.

lägenheten ikväll lockar, dock utan sällskap av den som jag helst av allt ville ha där, hos mig.
sover iaf där i två nätter nu!